Överallt på dessa ställen sitter det cancermonster....
(Som ger mig mardrömmar om både det ena och det andra,och varför drabbades jag)
¤ Skallbenet bak
¤ Skallbenet på vänster sida ovanför tinningen
¤ Hjärntumör på vänster sida ca 7-8 cm ovanför örat
¤ Käkbenet på höger sida
¤ Halskotorna vid nacken
¤ Kotorna vid bröstryggen
¤ revbenen på höger sida
¤ revbenen på vänster sida
¤ Under höger bröst i mjukdelen
¤ Där luftrören delar sig till lungorna,en tumör på 7 -8 cm
¤ Bakom örat i hals i mjukdelen ner till nyckelbenet....
¤ Sköldkörtelcancern som opererades bort den 28: nov -11
och det va då det upptäcktes fullt med cancer under bröstkorgen så dom va tvungna att såga upp hela bröstkorgen....en operation som skulle tagit 1 ½ timme tog närmare 7 timmar....en jobbig tid efter,värk som bara den !!
¤ att cancern spridit sig till skelettet och mjukar upp det så att jag måste börja ta injektioner (en alldeles ny framtagen medicin) och medicin mot det...annars kommer jag att ofrivilligt få frakturer........Och den första injektionen tog jag den 15:e juni
¤ I september -12 ska jag behandla min cancer som opererades bort i nov-11 och det blir med radioaktivt jod.......
¤ Hjärntumören ska utredas i Augusti om det blir operation eller strålning.......
Det jobbiga är ju att försöka hålla humöret uppe...ibland går det bra ibland mindre bra.....
kan ju inte släppa tanken på att allt kan ju faktiskt bli sämre till nästa koll......och denna cancer går
ju inte att bota heller,bara försöka stoppa den och hålla den i schack.......suck......suck.......
Jag vill känna mig som innnan all denna skit började....längtar efter mitt gamla jag....som orkade nästintill hur mycket som helst......tur man har stickningen...som får en att tänka på annat =) Och naturligtvis alla barn & barnbarn..........och Pappan som får stå ut med mig då jag hamnar i dom djupa hålen......och min kära Syster Yster......och min kära faster Titt......
Skönt att cellgiftbehandling är klar, du tacklar nog efterverkningarna eftersom du har upplevt det hela tidigare....Att din man finns hemma måste kännas skönt och avslappnande, hoppas ni får bra semesterveckor ihop.
SvaraRaderaKram och njut av livet varje dag!
Hoppas du hämtar dej fort denna gång! KRAMEN
SvaraRaderaHej... jag hamnade här för nån annan hade länkat till dig..det lät intressant med 10-barns-mor. Och nu läser jag om din cancer och mår dåligt.. Tycker det är jättebra att du delar med dig, det kanske hjälper dig en aning. Det hjälper mig...att se vardagen för något som man ska ta tillvara på. Inte gnälla över små saker. Tack! Och lycka till med din behandling! <3
SvaraRaderaHamnade på din blogg av en slump och tyckte de verka vara en rolig blogg med massa handarbete och så får jag läsa om denna fruktansvärda sjukdom. Du ska veta att jag önskar dig lycka till med alla behandlingar och alla utredningar.
SvaraRadera/Elin
Jag kan verkligen förstå att vissa dagar är fylld med ångest. Jag vet inte vad jag ska säga för att stötta dig! Men jag tänker på dig och tycker det är orättvist att denna hemska sjukdom finns och till viken nytta????? Usch och fy. Hoppas att du känner en livskvalite med dina barn och man och kan glädjas så gott det går! Kramar hårt!!
SvaraRaderaJag vet en del om de djupa hålen du skriver om, ibland har jag mycket mörka tankar och skulle ge vad som helst för att bli den jag var innan hjärnblödningen. jag har inte alls den energi och ork som tidigare. Måste, för att klara av min vardag, vara mycket noga med att planera min dag och att inte slarva med min vila som jag måste schemalägga tid för varje dag. Jag har blivit som ett litet barn som behöver sova middag varje dag :)annars blir jag övertrött och går i spinn då fungerar ingenting.
SvaraRaderaIbland måste man skratta för att inte gå under. Jag brukar säga att det gick fort mellan 50 och 80 år :)
Jag säger som du tur att man har stickningen och virkningen som verkligen har hjälpt mig att få lite mening med livet.
Annika