Lilypie - Personal pictureLilypie Kids Birthday tickers

torsdag 10 juli 2014

Inget Omtanken för mig......

Nä det va inget för mig, dom har nämligen som policy att inte göra HLR , hjärtlungräddning och så långt tycker inte jag att jag kommit i min sjukdom så jag avstår det om jag skulle få hjärtsnurp.....och med mina slemattacker och det blir en sån där svår attack då det blir stopp i andningen...nä det är jag inte redo för än....... igår fick jag en sån där himla jobbig smärtattack alltid runt samma tid så då bestämdes det att jag skulle ta dubbel morfindos en timme innan det brukar börja....... igår va Kyrkoherden Susanne och Margareta (min syssling) upp och hälsade på och hade med sig choklad och en ros i kruka ♡♡♡♡♡ så mysigt att dom kom upp.....senare på kvällen kom pappan och Philip upp en sväng........ idag tog jag dubbla dosen med morfin och lyckades dämpa värken lite men 12 va jag tvungen och två tabletter till....Undrar så vad det är som gör så jäkla ont....... idag fick jag flytta mitt bohag ut i korridoren för dom har storstädning och vaxläggning på golven......efter lunch fick jag komma tillbaka in..... Hann göra färdigt Ebbas v-ringade tröja på f.m och har nu börjat på en liten volangtop utan ärm......i det för mig nya garnet mondial cotton soft speciale baby........nu ska jag mumsa på vattenmelon.........




24 kommentarer:

  1. Hej, hittade din blogg via "bloggare 35 +" på Fb. Har läst lite bland dina senaste inlägg och läst din profil i kanten. Vet inte vad jag ska skriva... så hemskt och orättvist livet måste kännas... En mardröm.... Tänker på både dig och din familj runt dig... Jobbigt...
    Men beundrar din styrka och tänker att det är bra att ha ett intresse, så som stickningen, som kan skingra tankarna lite?

    Sänder styrkekramar och tänker på dig
    /Maria

    SvaraRadera
  2. Men kram lilla hjärtat...önskar dig allt väl. Som jag sagt tidigare massor av kraft och styrka till dig och till din fina familj.

    SvaraRadera
  3. Stor kram till dej. Klart att du inte ska till omtanken...du ska hem ♡ ♡ ♡

    SvaraRadera
  4. Du försökte väl inte hjälpa till och städa:-) Har inte glömt dina s k gympapass hemma. Du har sån livsvilja så jag förstår att Omtanken utan HLR inte känns rätt just nu...och kanske aldrig. Det vet ju bara du! Mormor har stickat en jättesöt tröja till sin lilla Ebba♡ Du har så många stickprojekt kvar! En liten skyddsängel finns vid din sida så att du kan sova tryggt. God natt! Sov gott♡♡♡♡♡ Sirpa

    SvaraRadera
  5. Hur kan man bedriva palliativ vård och inte ha hjärt- lungräddning på programmet? Jag häpnar! Tycker så oändligt synd om dig och lider med dig.

    Stor styrkekram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Googla palliativ vård!!

      Radera
    2. Till Else
      För att kunna utföra HLR ska det finnas kroppsliga förutsättningar för det. På palliativa enheter bedrivs just palliatv vård. Det är lindrande vård på bästa sätt för personer där bot av sjukdomen inte längre är möjlig. HLR är mkt påfrestande för kroppen. Att få igång
      hjärtat och lungorna på en iförväg sjuk människa kan innebära ännu mer skada på kroppens organ. Det innebär mer lidande för människan. Det är inte bara att få igång hjärtat tyvärr. Kroppen ska orka med den tuffa eftervården också. Det finns en god tanke bakom palliativ vård, att lindra och ge alla förutsättningar till ett bra liv när bot av sjukdomen inte längre är möjlig. ♡

      Radera
    3. Anonym; mycket bra beskrivet. Tack!

      Radera
    4. Jag förstår inte varför folk blir upprörda över mitt inlägg?! Anonymt dessutom...

      Jag VET vad palliativ vård är! Jag förstår precis vad Elisabeth och hennes familj går igenom. Det har inte varit min mening att göra någon upprörd här, jag blir bara så beklämd att stackars Elisabeth inte kan få komma till en plats där man tar hand om henne, istället för att ligga på en sjukhussal. Det lät så bra med Omtanken och jag förstår fortfarande inte varför man inte kan ge HLR där om det är vad hon behöver och uppenbarligen vill ha.

      Det är är inget forum för ilska, det här är inte rätt tid eller plats att börja skälla på andra som skriver. Vi är alla här av samma orsak, vi bryr oss, vi lider med Elisabeth och hennes familj och önskar inget annat än att hon får det så bra som bara möjligt.

      //Else

      Radera
    5. Bra skrivet....vi skriver till Elisabeth var och en de vi känner. Laila.

      Radera
  6. hej igen som vanligt tittar ja in till dej, ger dej styrkekramar i massor
    Christina värmland

    SvaraRadera
  7. Godmorgon. Jag tycker som ovanstående att de är bättre du får åka hem. Konstigt att heta omtanken och sen inte vilja rädda liv. Ättestupan vore bättre. Men men ja vet ju inte bakom liggande orsaker. Nej bättre gubben går hlr kurs. Hoppas nu på bra dagar så de blir hemfärd♡♡♡ kram. Laila

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs anonyms svar till Else 06:59.Där hon get ett bra och förstående svar!
      All respekt till dig Elisabeth!!

      Radera
    2. Jag har läst och förstår. Jobbar själv som undersköterska. Men detta va ju inget ställe för Elisabeth, som har oro för slemattacker och andnöd.

      Radera
  8. Tänker på dig så mycket,hoppas att du får komma hem.Många många kramar♡

    SvaraRadera
  9. Ja jag önskar av hela mitt ♥ att du snart får komma hem till de dina ♥ Kraam Gunilla

    SvaraRadera
  10. Att bara tänka dessa tankar när det gäller en själv eller närstående är orimligt svårt. Försök att inte tänka mer på HLR. Fokusera på det goda och håll fast vid tanken att Omtanken inte är för dej.

    SvaraRadera
  11. Klart att du skall välja den vård som känns bäst för dig!!! Du har gjort helt rätt , styrke kramar och lycka till med allt ! Caroline

    SvaraRadera
  12. Du kan få palliativ vård i hemmet! Så klart att du skall hem. Även dina anhöriga behöver stöd!!

    SvaraRadera
  13. Hej! Har ramlat in på din blogg och blev fast. Har läst härifrån och bakåt till mars i år. Vad du har slitit!!!!!! Jobbar som sjukgymnast på sjukhus och träffar en del med besvärlig slemhosta, men du verkar ju ha fått något som inte är av denna världen. Fy bubblan! Men sträck på dig, för så som du kämpat och kämpar så har du så oerhört mycket att vara stolt över. Och du fortsätter att vara mamma och mormor (farmor?) ut i fingerspetsarna, det är makalöst! Synd bara att det inte finns system 22/pep-pipor i olika färger, den röda matchar ju inte toppen med allt rosa ;) Hälsningar Camilla

    SvaraRadera
  14. Livet är ditt Elisabeth och du lever det med en glädje som är helt enastående. Endast du bestämmer precis hur du vill ha det. Att vara trygg är viktigt. Vilks underbara gåvor du skapar till de dina, så mkt kärlek som ligger i varje maska. Hoppas din natt är rofylld. KRAM

    SvaraRadera
  15. Det är svårt att föreställa sig vad du går igenom just nu....livets slutskede är det nu eller senare? Jag är några år äldre än dig...jag ska ha semester om en vecka och kan planera för framtiden för jag är lyckligt lottad för jag är frisk. Tänk om jag kunde väcka dig nu på morgonkvisten och säga till dig...vakna du har haft en mardröm...allt är bra med dig. Men det kan jag inte men jag kan skriva små meddelanden till dig, skicka lite garn då och då. Trösta dig...skoja med dig t ex om dina små gympapass a la städning. Men när är man redo??? När jag var liten fick jag inte hälsa på min lilla mamma på sjukhuset...barn var inte välkomna så lilla mamma skickade kort till mig och ett kort till min bror. Jag minns bilden på båda korten så väl och mitt kort har jag kvar.Dina stickade plagg är fulla med kärlek som korten min lilla mamma skickade till oss när hon inte visste om hon skulle överleva. Så jag blir så glad när dina småttingar får komma upp till dig och gosa med dig. När är man redo? Du har genom din starka livsvilja kämpat dig igenom motgång efter annan från den dagen du fick beskedet cancer. Men jag vet inte hur det blir för dig...jag kan bara berätta om min lilla mamma i livets slutskede. Hon var orolig för bl a vem skulle ta hand om hennes barn...även om vi var vuxna.:-) (MAMMOR!!!)men helt plötsligt fick hon ett lugn över sig och var redo. Och levde en tid efter det. Det måste vara väldigt jobbigt för dig och din familj att växla spår...från behandlingar börja tänka på palliativ vård. Finns det någon kurator som du skulle få prata om det här? Hoppas du får en trygg dag idag med många besök så de dystra jobbiga tankarna skingras en smula och att du kan skapa några kärleksfulla maskor med dina turbostickor. En pytteliten skyddsängel finns där för dig så att du kan känna trygghet. Massor med styrkekramar till dig och din stora familj ♡♡♡♡♡Sirpa

    SvaraRadera
  16. Jag har följt din blogg genom online stick cafeet. Du stickar så fantastiskt fina saker. Och fort går de. Tråkigt att du är så pass dålig så du måste stanna på lasarettet. Men jag håller tummarna att du får åka hem snart till de dina. Kram/ elli

    SvaraRadera